Japp, då ska man börja att blogga igen. Har blivit stimulerad till det och idag skall jag alltså starta. Får väl se hur länge denna stimulans håller i sig.
Det har gått ungefär 2 1/2 år sedan jag skrev sist och jag måste säga att det har hänt en hel del sedan dess.
Jag har hunnit att separera mig och starta ett nytt, ganska hårt men intressant liv. Livet går som i en berg- och dalbana. Ibland känns det riktigt häftigt och man susar ner i nerförsbacken skrikande TJOHO ....och i bland känns det som man drar hela tåget själv i en uppförsbacke...
I början var det jätte jobbigt...jag lever ju trotsallt i en del av världen där det fortfarande inte riktigt är accepterat att vara frånskild...och det snackades hejvilt om en...men eftersom jag är en ordentlig människa...(nja åtminstone utåtsett så verkar jag vara det :) ) så löste jag det ganska galant och numera är jag en kvinna "con le palle quadrate" som man säger här (vilket rätt och slätt kan översättas som en hårdhudad kvinna) som är respekterad...
I somras köpte jag mig en kamera... en Nikon, jag hade bestämt mig att det skulle bli slut på mitt liv som ensamvarg...och tillsammans med min nya vän Nikon skrev jag in mig på en fotokurs för att lära mig lite om hur man skulle kunna fixa till snygga bilder....Sagt och gjort...kursen klarade jag galant och sedna startade jag min nya kariär som fotograf... tack vare en hög grupper med fotografer på Facebook så har jag skaffat mig en massa fotografiska vänner och jag måste säga att det är underbara människor och vi har så skoj tillsammans. Här kan ni se ett av mina bidrag som fotograf...ett av mina favorit kort:
Nej nu gott folk, nu måste jag svischa ihop lite städning här hemma innan klockan blir för mycket...Men vi ses ju snart igen....
Det har gått ungefär 2 1/2 år sedan jag skrev sist och jag måste säga att det har hänt en hel del sedan dess.
Jag har hunnit att separera mig och starta ett nytt, ganska hårt men intressant liv. Livet går som i en berg- och dalbana. Ibland känns det riktigt häftigt och man susar ner i nerförsbacken skrikande TJOHO ....och i bland känns det som man drar hela tåget själv i en uppförsbacke...
I början var det jätte jobbigt...jag lever ju trotsallt i en del av världen där det fortfarande inte riktigt är accepterat att vara frånskild...och det snackades hejvilt om en...men eftersom jag är en ordentlig människa...(nja åtminstone utåtsett så verkar jag vara det :) ) så löste jag det ganska galant och numera är jag en kvinna "con le palle quadrate" som man säger här (vilket rätt och slätt kan översättas som en hårdhudad kvinna) som är respekterad...
I somras köpte jag mig en kamera... en Nikon, jag hade bestämt mig att det skulle bli slut på mitt liv som ensamvarg...och tillsammans med min nya vän Nikon skrev jag in mig på en fotokurs för att lära mig lite om hur man skulle kunna fixa till snygga bilder....Sagt och gjort...kursen klarade jag galant och sedna startade jag min nya kariär som fotograf... tack vare en hög grupper med fotografer på Facebook så har jag skaffat mig en massa fotografiska vänner och jag måste säga att det är underbara människor och vi har så skoj tillsammans. Här kan ni se ett av mina bidrag som fotograf...ett av mina favorit kort:
Nej nu gott folk, nu måste jag svischa ihop lite städning här hemma innan klockan blir för mycket...Men vi ses ju snart igen....
