Hej, hallå dagboken som Bert sa en gång i Berts betraktelser...
Nu har snart hela april månad gått....fasiken vad tiden rusar iväg....Ibland undrar jag hur det kommer sig att tiden går så fort...livet bara rinner ur ens händer precis som sanden i ett tidsglas. Tänker med nostalgi på tiden då man var liten och när man var i barnens ålder...Ibland tror jag att de inte att de är medvetna om hur härligt det är att vara i deras ålder och inte ha några större problem och orosmoln som hänger över en...
Jag har dock lärt mig att leva för dagen och att inte fundera så mycket över vad som kommer att hända i framtiden...och för dessa tankar tror jag att jag kan tacka det salentiska folket och hela vårt liv här nere. Människorna här nere lever verkligen för dagen, tackar Gud över vad som erbjuds just idag utan att oroa sig allt för mycket över hur morgondagen ska bli...
I vilket fall har våren kommit...elementen är avstängds sedan några veckor tillbaka och jag sitter med öppet fönster och luktar på apelsinblommen som doftar från grannens trädgård. Trots min ensamhet känner jag mig lyckligt lottad....livet blir ju inte mer än vad man gör det till. Jag är frisk (än så länge)...har två otroligt duktiga barn (åtminstone i skolan)...som ger mig kärlek var dag... jag har vänner (även om de ibland sinar)... och jag har den salentiska naturen som erbjuder mig nya vyer varje dag. Jag har mitt hav....och framförallt så har jag min bästa vän, Nikon, som aldrig överger mig...
I dessa dagar som jag är själv nu när barnen är till London med deras far ska jag verkligen passa på att fota lite extra... Idag är det väldigt disigt, men det kanske lättar på det mot eftermiddagen och då åker jag nog ut... måste få lite ny stimulans till min utställning som jag ska ha i Juni i Sverige...
Stimulansen räcker nog dessutom till lite kort på uppdrag av Annika Widen som håller på att skriva en diktsamling...
Många järn i elden som sagt....men det passar mig perfekt eftersom jag är en människa som inte kan sitta still... Hur har ni det...kan ni sitta still? har ni något intresse som tar upp stor del av er fritid?
Nu har snart hela april månad gått....fasiken vad tiden rusar iväg....Ibland undrar jag hur det kommer sig att tiden går så fort...livet bara rinner ur ens händer precis som sanden i ett tidsglas. Tänker med nostalgi på tiden då man var liten och när man var i barnens ålder...Ibland tror jag att de inte att de är medvetna om hur härligt det är att vara i deras ålder och inte ha några större problem och orosmoln som hänger över en...
 |
| Foto: Annika Hagdahl Manni |
Jag har dock lärt mig att leva för dagen och att inte fundera så mycket över vad som kommer att hända i framtiden...och för dessa tankar tror jag att jag kan tacka det salentiska folket och hela vårt liv här nere. Människorna här nere lever verkligen för dagen, tackar Gud över vad som erbjuds just idag utan att oroa sig allt för mycket över hur morgondagen ska bli...
I vilket fall har våren kommit...elementen är avstängds sedan några veckor tillbaka och jag sitter med öppet fönster och luktar på apelsinblommen som doftar från grannens trädgård. Trots min ensamhet känner jag mig lyckligt lottad....livet blir ju inte mer än vad man gör det till. Jag är frisk (än så länge)...har två otroligt duktiga barn (åtminstone i skolan)...som ger mig kärlek var dag... jag har vänner (även om de ibland sinar)... och jag har den salentiska naturen som erbjuder mig nya vyer varje dag. Jag har mitt hav....och framförallt så har jag min bästa vän, Nikon, som aldrig överger mig...
 |
| Foto: Annika Hagdahl Manni |
I dessa dagar som jag är själv nu när barnen är till London med deras far ska jag verkligen passa på att fota lite extra... Idag är det väldigt disigt, men det kanske lättar på det mot eftermiddagen och då åker jag nog ut... måste få lite ny stimulans till min utställning som jag ska ha i Juni i Sverige...
 |
| Foto: Annika Hagdahl Manni |
Stimulansen räcker nog dessutom till lite kort på uppdrag av Annika Widen som håller på att skriva en diktsamling...
Många järn i elden som sagt....men det passar mig perfekt eftersom jag är en människa som inte kan sitta still... Hur har ni det...kan ni sitta still? har ni något intresse som tar upp stor del av er fritid?
